Att vara en fredsstiftare
De sexton punkterna nedan är lånade och något bearbetade
från grundsatserna i the Zen Peacemaker Order (för mer
information, se fotnoten nedan). Dessa riktlinjer är inte lättsinnigt
formulerade och heller inte menade att tas lättsinnigt. För
den som kommit en bit på vägen är de dock till god inspiration.
De tre hemvisten
Jag vilar i en insikt om verklighetens natur består i:
Enhet: allt och alla är delar av samma helhet.
Enhet betyder att man inte håller sig med en utsida: alla och allt
är delar av samma helhet som jag själv. Jag bekräftar min
vilja att visa omsorg om alla och allt som behöver uppmärksamhet
och omsorg. Jag håller mig inte med några fiender, det finns
ingen som jag vägrar att ha att göra med. Enhet innebär
inte att jag avstår från drastiska aktioner när det är
nödvändigt, men sådana sker utifrån en grundläggande
insikt i att allting är delar av samma helhet.
Mångfald: världen har en oändlig och outgrundlig
variationsrikedom.
Mångfald betyder att jag öppnar mig för olikheter, mellan
människor, mellan situationer, mellan saker. Jag är beredd och
villig att arbeta med allt och vara nyfiken på det okända som
finns i varje ny situation. Jag bejakar det unika och det olikartade.
Harmoni: alla företeelsers ömsesidiga beroende.
Harmoni innebär här en medvetenhet om alltings grundläggande
ömsesidiga beroende. Enhet och mångfald är två sidor
av samma sak. Vi är alla delar av samma väv, vi är alla
samvarelser. Accepterande av mångfald möjliggör upptäckten
av enhet.
De tre löftena
Jag beger mig in i kallelsen att vara en fredsstiftare och lovar att leva
mitt liv genom:
Att bejaka och genomtränga det okända och därmed
ge upp alla fasta föreställningar om mig själv och min
omvärld. Varje ny situation är unik. Medan jag kan ha nytta
av mina samlade kunskaper och färdigheter bör jag möta
varje ny situation som om jag var en okunnig nybörjare. Jag avsvär
mig alla förutfattade meningar om rätt och fel och öppnar
mig för att lära av det nya och det unika.
Att bära vittnesmål om glädjen och lidandet i världen.
Jag vill se, höra och känna vad som verkligen finns. Jag vill
bekräfta det och dela mina erfarenheter med andra. Jag vill möta
det smärtsamma, acceptera att det finns och spegla det. Jag vill
vara redo att utsätta mig för allt livet ställer mig inför.
Att hela mig själv och andra. Mitt eget helande och andras
helande är i grunden samma sak. Jag väntar inte på att
jag själv har frid innan jag börjar arbetet med att stifta fred
i min värld.
De tio praktikerna
Jag vilar i insikten om enhetens och mångfaldens ömsesidiga
beroende, påminner mig om de tre löftena och tar mig an de
tio praktikerna:
1. Att inse att jag inte är åtskild från allt som finns.
Jag ska därför inte hata, döda eller skada.
2. Att vara tillfredställd med det jag har. Jag ska därför
inte ta vad som inte tillkommer mig.
3. Att möta alla varelser med respekt och värdighet. Jag ska
därför nära min förmåga till aktning.
4. Att lyssna och tala från hjärtat. Jag ska därför
inte ljuga eller dölja sanningen.
5. Att fostra ett sinne som ser det som finns. Jag ska därför
sträva efter insikt och närvaro.
6. Att acceptera vad varje ögonblick har att erbjuda utan inskränkningar.
Jag ska därför inte förtränga, tillbakavisa eller
nedvärdera det jag möter.
7. Att säga vad jag tror är sanningen utan skuld och anklagelser.
Jag ska därför vara ödmjuk.
8. Att använda alla ingredienserna i mitt liv. Jag ska därför
acceptera mina upplevelser och göra något gott av dem.
9. Att transformera lidande till visdom. Jag ska därför inte
förskansa mig i frustration och ilska.
10. Att hedra mitt liv som ett instrument för att skapa fred. Jag
ska därför inte ringakta min egen betydelse.
Att läsa vidare:
GLASSMAN, B. (1998) Bearing witness. A Zen master's lessons in making
peace, Bell Tower.
HANH, T. N. (1998) Interbeing. Fourteen guidelines for engaged Buddhism,
third edition, Parallax Press.
Se också: http://www.peacemakercommunity.org/
http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se, Institutionen för arbetsvetenskap,
Göteborgs universitet.
|