Om vad som händer med människor i konflikter

Det kan vara till stor hjälp att tänka på konflikter som om de vore en slags naturfenomen, som t.ex. ett lokalt kraftfält som påverkar alla som kommer i dess närhet. När en konflikt har uppstått och samlat på sig tillräckligt mycket kraft börjar den inverka på och förändra hur människor tänker och känner, vad de vill och hur de beter sig. Det kraftfält konflikten utvecklar drar in de inblandade personer i vissa banor som de fortsätter kretsa i om de inte kraftfullt bryter sig loss och väljer att göra på något annat sätt.

Personer som inte medvetet noterar vad det är som håller på att hända faller lätt offer för konfliktens kraftfält och börjar bete sig på vissa ganska förutsägbara sätt. Du kan läsa mer om konflikteskalation på avdelningen Konfliktakademien. Här ges några kortfattade ledtrådar till vad som brukar hända med de människor som dras in i en konflikt (bearbetat efter F. Glasl):

När en viss fråga inte går att lösa därför att en annan person står i vägen för den lösning man tänkt sig uppstår irritation. Denna irritation fungerar som en slags infektion som tränger in i och förändrar de inblandade personernas tankar, känslor, önskningar och beteenden.

Vad man ser och tänker: Irritationen gör att konfliktparterna starkare tar fasta på vissa fakta och händelser, medan andra viftas bort som ovidkommande. Det som upplevs som hotfullt och oroväckande får en stor plats i synfältet och sysselsätter parterna intensivt. Motpartens negativa och irriterande drag blir påtagliga, medan de positiva sidorna försvinner ur synfältet. Irritationen påverkar också tidshorisonten: parterna förlorar kontakten med framtiden och deras tankar och reaktioner blir allt mer kortsiktiga. Känslan av att viktiga saker står på spel gör att det blir allt svårare att hålla sig öppen för att omständigheterna kanske är komplicerade. I stället börjar man förenkla allt mer, t.ex. genom att lägga all skuld på en person. Allt detta leder till att de inblandade parterna bildar sig allt mer olika uppfattningar om vad som hänt, varför det hänt och vad som borde hända i framtiden.

Vad man känner: Parterna blir allt mer lättstötta, irriterade, misstrogna och osäkra. Förmågan och viljan till medkänsla avtar kraftigt. Stressen som konflikten medför gör att det blir svårare att vara öppen för blandade och motstridiga känslor, parterna blir därför allt mer ensidiga i vad de känner och i sina känslouttryck.

Vad man vill: Konflikten innebär att någon annan står i vägen för det man vill. Man måste räkna med att den andre kommer att använda olika slags taktiker och påtryckningar för att få igenom sin linje. Därför är det frestande att binda fast sig vid väldigt specificerade krav och ståndpunkter, som utgör fasta hållpunkter som man inte tänker ge efter på. Om konflikten blir riktigt allvarlig börjar parterna se varandra som de stora problemen. Önskningarna har här längre inte med egna behov att göra, utan fokuseras på målet att få bort den andre.

Hur man beter sig: Irritationen påverkar beteendet på olika sätt beroende på personligheter och på situationen. I en del fall innebär känslan av att vara blockerad att parterna går till allt starkare verbala angrepp på varandra för att med rå kraft försöka få den andre att ge efter. I andra fall, ofta där blockeringarna är starka, börjar parterna undvika varandra i stället. Man slutar prata direkt med varandra och kommunicerar bara så mycket som är absolut nödvändigt. Allt mer av kommunikationen sker genom handlingar, som t.ex. överkörningar. Parterna känner sig starkt blockerade och upplever att de inte har något annat val än att slå tillbaka på olika sätt. På grund av de allt mer olika bilderna av verkligheten agerar parterna ofta på ett sätt som får negativa konsekvenser för den andra parten som vare sig är avsiktliga eller medvetna. Allt mer negativa saker händer i konflikten, men ingen av parterna känner att de själva är ansvariga för det som händer. Glasl pratar om att det uppkommer demoniserade zoner där det händer negativa saker som parterna varken är fullt medvetna om eller ser sig själva som ansvariga för.



Bearbetat efter GLASL, F. (1999) Confronting conflict. A first-aid kit for handling conflict, Stroud: Hawthorne Press.

Jordan, T. (2002), http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se, Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.